Gott Nytt År

På årets sista dag går vi en vinterpromenad.
Snöbänken ler och säger:
Gott Nytt År!
Detsamma önskar jag er alla.

Den blå duken

Som jag skrev före jul, finns det något som är viktigare för oss än Tomten. Vi har ingen tomte. Vi har en blå duk.
Om man ger julklappar (och det gör vi) är nog det vanligaste att man har en tomte som delar ut klapparna. Men inte vi. Istället lägger vi julklapparna på ett bord och över det lägger vi en blå duk. Den som är äldst får börja dra en klapp. Man får inte fuska och titta under duken innan man drar. Min mamma var hopplös med den där regeln. Och nu gör jag likadant...
Den som dragit en klapp läser eventuella rim, och ger till den det är till. Sedan är det mottagarens tur att dra och så där håller det på tills duken ligger sorgligt platt mot bordet.

När jag var mycket liten och julen firades hemma hos min mormor, tillsammans med mina kusiner, hade hon en mörkröd, tung duk i sammet. Eftersom hon var norsk-irländska har jag alltid undrat om det här var någon sed därifrån. Men jag vet inte.
Sedan fortsatte min mamma att göra likadant. Jag vet inte var sammetsduken tog vägen, men hon fortsatte och det råkade nu bli en blå speciell duk i grovt linne.
Efter henne fortsatte vi. Det har hänt att vi strax före julklappsutdelningen inte hittat den RÄTTA blå duken. Det kan bli jobbigt då. Men i år gick det bra. Den var t o m struken.
Det är så spännande med detta berg av paket. Det behövs inte så många. Det är trevligt också att ingen behöver springa ut och ”köpa tidning” och alla får läsa på paketen och vara delaktiga. Finns det någon annan bloggläsare som också har duk över julklapparna tro?

Jul, jul strålande jul

I morgon är det faktiskt julafton. Därför önskar jag er alla en riktigt God Jul! Och att ni får göra ungefär det ni har tänkt er.
Här ser ni tomten. Ja, på landet alltså. För Jul-tomten tror vi inte på. Vi har något annat som är mycket viktigare på julen. Men det ska jag berätta om en annan gång...

Julbestyr

Kära bloggläsare! Ta det nu så lugnt ni kan. Eller tänker ni så här: Är knäcken kokt? Är julkorten skrivna? (inte mina!) Vilken glögg ska vi ha? Man skulle kunna göra hur mycket som helst inför julen, som nu står för dörren.
Men man kan också sätta sig ner och rita en gran.

En fröken som brydde sig om

Här har en läsare (i Hemmets Journal) berättat om en luciadag förr, när skolfröken tänt ett ljus och lagt en pepparkaka på varje bänk. Det var säkert väldigt fint och en överraskning för alla barnen.

Lucia -59

När det var Lucia kläddes jag i vitt linne, nystruket och fint, och rött brett band runtom.
Min mamma lockade mitt hår med en locktång som hon värmde över gaslågan. Hon kollade på ett smörpapper att det inte blev alldeles för varmt. Sedan gällde för mig att stå mycket stilla.
Min pappa plockade fram kameran och tog årets luciabilder.
Kransen i håret var av lingonris och allt på brickan tejpades fast.

En blomma att inte glömma

Nu är det vinter. Men kommer ni ihåg den här blomman? Förgät-mig-ej. Det där fattade inte jag som liten. Jag trodde det var engelska.
Så, det här är bara som en liten påminnelse i kylan till er alla.

Det kommer en vår

Häromdagen när dimman låg tät över stan, gick jag förbi de här fina solstolarna. Jag tycker så mycket om dem. Här kan man sitta när det är varmt ute och gunga lite lätt. Eller bara gilla när det är snö, som nu.
Stolarna med parasollen står permanenta i Rosenlundsparken, invid Skatteskrapan. Det är långt till vattnet härifrån, men drömma kan man ju alltid. För det här är ”Stranden”. Av Thomas Bernstrand.

Strumpornas nya liv, del 4

Kommer ni ihåg strumphalsduken? Här följer fortsättningen vad som hände sen. Först en kort resumé.

Det hela började en dag i maj. Jag la ut alla mina avklippta och uttjänta strumpor i en lång rad. Det här kanske kunde bli något, tänkte jag.

Så följde dagar av tråcklande och sömnad och ute blev det försommar.

En dag, en mycket varm sådan, stod så halsduken av återvunna strumpdelar färdig. Den var redo för användning. Det fanns bara en hake. Vädret. Det hade blivit sommar.

Men sommaren gick som somrar brukar göra. Och en dag var det helt enkelt vinter. Nu äntligen, kom halsduken bättre till pass. Jag virade den runt halsen, drog upp duffelhuvan ordentligt över mössan och gav mig ut i kylan. Det har varit bitande kallt och det har vräkt ner snö. Men halsduken värmer, fast det bara är bomull. Jag är så glad över den.